Susan Kozel discussed the Performance of Memory at Sweden’s Cullbergbaletten seminar on Dance, memories, legacy and archives “Where does the dance go when it is danced? About dance legacy, heritage and dancers’ archives” on 27 April 2017, at Dansenshus Stockholm.
Event Abstract —
Under jubileumsveckan arrangerar Cullbergbaletten ett internationellt seminarium om ett samtida danskompanis relation till sitt konstnärliga arv, arkiv och framtid.
Förgänglighet är ett av danskonstens kännetecken. Dans sker i tid och rum, uppstår i ett begränsat möte mellan dansare och publik och kan knappast fångas och bevaras i en materiell form. Visst finns video, film, notationsformer, alla är försök att fånga rörelsen. Men rörelsen själv, som uppstod där och då, är borta för alltid. Marina Abramovic kommenterade nyligen återuppsättningar av performanceverk: “It is a living art. If you don’t re-perform that, it becomes a photograph in a book or a bad video”.
Danskonstens förgänglighet gör den svår att arkivera och återuppleva. Efter en dansföreställning följer upplevelsen med publiken hem. Den blir en del av minnen, uppblandad med individens föreställningar, projektioner och förvrängningar. I dansarnas kroppar lever dansen vidare som ett kroppsligt minne. Vad är det vi behöver göra med en koreografs arv? Återskapa koreografierna? Ta till vara synen på dans? Göra efterforskningar och studera dem och bereda en väg in i framtiden med nya verk, med ny dans?